ratatouille

Igår var jag på lekplatsen med barnen och då träffade jag två mammor som jag är ytligt bekant med. Vi stod och pratade om lite allt möjligt. Av någon anledning kom vi in på sängar och sängars storlek.

Jo, det är så att när vi flyttar tillbaka till Sverige kommer vi antagligen till en början att ha en ganska liten bostad, med bara ett sovrum. Och de såg förskräckta ut och sa: Men.... men..... ska ni..... ska ni....... ska ni sova alla fyra i samma sovrum då?? Ja, ja, det gör vi redan, sa jag, så det är lugnt. Förvirrad reaktion från de andra mammorna: Jaha.... OK.....? Och det vet jag sedan tidigare, att det gör man INTE i Frankrike. Man sover INTE i samma rum som sina barn, eller barnen sover VERKLIGEN inte i samma rum som sina föräldrar.

Och först i början när vi kommit hit till Frankrike, så låg jag lågt med att säga detta, att vi har det på det viset. Det är ju väldigt vanligt i Sverige att man sover i samma rum som barnen och även i samma säng. När Pojken var bebis, så hade vi honom i vagga från början, men så hände det sig ett antal gånger att jag somnade när jag ammade på natten, så då låg han ju kvar i sängen till morgonen, med bröstet i munnen. Jättemysigt, tyckte han. Jag låg lite knöligt, men det får man ta, man får offra sig lite för bebisen ;-) Och sedan blev han kvar där. Vi tyckte att, vadå, vaggan, den behövdes väl inte. Och han trivdes och vi trivdes och så fick det vara. Sedan efteråt har jag förstått att de flesta bebisar i Sverige ligger tydligen mellan sina föräldrar och sover. Sedan vid vilken ålder man börjar lägga dem i egen säng, det har jag ingen aning om, men vår Pojke han låg kvar hos oss tills han var drygt tre och då bad han om en egen säng och då fick han det, bredvid oss.

Jag sa detta till en fransk kompis i början, precis när vi hade flyttat hit. Vi hade det väldigt kallt i huset, så hon sa, att ni får säga till ägarna, att "det är så kallt att vi måste t.o.m. ha vår son i samma sovrum som oss! Då gör de nog något åt värmesystemet." Så skämtade jag med henne och sa: "Ja, eller t.o.m. i samma SÄNG..." Hon, helt förskräckt: "Nej-nej-nej, det får du INTE säga! Det får man inte säga." Oohhh, det var ju nästan äckligt, det går INTE för sig. Så det fick jag alltså reda på tidigt, att så gör man inte här.

Jag har sedan varit i några situationer, där det har berörts lite grann, barnens rum/sovplats och för att inte sticka ut alltför mycket, som utlänning, så har jag slingrat mig så gott jag kunnat och sedan så har det några gånger blivit så att det har inte gått att undvika att säga att vi sover i samma rum och att bebisen även sover i vår säng och det har blivit lite förvånade miner, men så har jag bestämt mig för att, nej, så gör vi och barnen mår alldeles utmärkt av det, så jag är "öppen" med det nu. Och de blev ju lite förskräckta de här mammorna igår och framförde att nej, nej, så gör man INTE i Frankrike. Nej, barnen skulle kunna bli "traumatiserade av föräldrarnas intimitet" var vad den ena sa. Jag måste ha sett ganska chockad ut, för "traumatiserad av föräldrarnas intimitet", då tänker jag ju liksom på..... sex. Jag stammade fram: Intimitet?? Och hon snabbade sig att säga: Ja, alltså inte SÅ. OK, så då kunde vi ju skratta åt det då :-D

Barnsköterskan på BVC här har sagt till mig: Men det är ju FARLIGT för bebisen att ligga i mitten, tänk om ni rullar in i mitten och krossar henne!? Och vad jag vet om franska sägar är att de är rätt smala jämfört med svenska  och det finns inga speciella separata zoner med olika hårdhet på madrassen, utan en gammal madrass, den är som en hängmatta, där man rullar ner i mitten. Det är klart att det är farligt, men så funkar det ju inte med de svenska sängarna och dessutom så är sängen bred, vi får ju plats, två vuxna och en bebis. "Jaha, hur bred är den då?" En och åttio, svarade jag. "Oj, oj, oj" sa den ena. "Ja, jag har sett det på IKEA - de har så BREDA sängar där. Ååhhh, jag skulle vilja ha en sådan, min man han är ju så stor" Och det vet jag, jag har sett honom, han är ganska kraftig. Och så diskuterade de litegrann sinsemellan och så kom de fram till, att sover man med barnen i sängen, då lär man nog bli föremål för utredning av sociala myndigheter här, så nej, nej, nej, det vågar man INTE.

Så att vi får väl se, vad som händer, om vi blir utredda *fniss* Jag tror inte det. Men man kan aldrig så noga veta :-D