ratatouille

Hur börjar man? Hur börjar man? Detta har jag frågat mig i ett par dagar nu. Så kom jag fram till:

Jag börjar mitt i.

Så får det bli, så får jag göra tillbakablickar när det kommer av sig själv.

Idag på morgonen lämnade jag Pojken i skolan och gick vidare med Flickan för att göra lite inköp i byn. Vi var på Pharmacie och på vårt favoritboulangerie. I alla fall när det gäller att handla baguette. Fransmän är tydligen kända för att alltid försöka välja det bästa av det som bjuds. Inte vet jag, men på ett bageri har jag hittat ett väldigt gott grovbröd. Ja, då går jag dit. På ett annat nämnda baguette. Eller banette, handgjord baguette, som är lite tillspetsad i ändarna (men på ett annat bageri kan den kallas något annat, här har jag något mer att lära mig, varför det är så...). Där är de dessutom extra trevliga, så det är alltid angenämt att gå dit. På ett tredje handlar jag något annat. Det har kommit av sig själv. När nästa bageri ligger tvärs över gatan, varför då inte se till att få tag på något man njuter extra av? En slaktare har extra god choucroute (kokt surkål och kött och korvar, ofta rökt, kokt med kålen). Underbart gott! Vintersäsongsmat.

Hursomhelst, det var också marknad. När jag klev in bland all frukt, grönsaker, blommor i fina färger och med goda dofter skrattade Flickan högt av glädje!! Det var så härligt att höra! Jag insåg att det var första gången hon faktiskt kunde se utåt, för tidigare har jag haft henne i vagn eller sjal inåtvänd. Sedan två veckor har hon sagt ifrån att hon vill vara vänd utåt. OK, mamma lyder :) Hon är fyra månader och har just fått smaka potatis för första gången. Det var populärt. Hon riktigt kastade sig fram för att ta skeden i munnen. :D