Äventyrsresa
Jag reste till Sverige med båda barnen. Ensam.
Mannen skulle jobba några dagar till och kom senare.
Jag hade förberett mig noggrant, praktiskt och mentalt. Flickan i bärsjal på min mage, rymlig ryggsäck, för att få plats med mat och fika för Flickan under flygresan, blöjor, ombyte etc och för att kunna stoppa ner oförutsedda tillskott. Båda händerna fria, för att kunna hjälpa Pojken och för att kunna ta av och på våra ytterkläder. Vi kom dit i tillräckligt god tid för att kunna checka in barnvagnen och att gå på toa. Det fanns ingenstans att lägga Flickan, så det blev en ny upplevelse att stå upp och kissa och att samtidigt ha 7 kilo hängande på framsidan och dessutom inte se vart jag siktade ;-) Det gick hur som helst bra.
När detta var gjort hörde jag att planet antagligen skulle bli försenat och någonting om en halvtimme. Kände svetten bryta fram - skulle vi bli en halvtimme försenade?? Hörde mig för hos personalen. Nej, om en halvtimme skulle vi få reda på HUR försenat planet skulle bli. Två och en halv timme visade det sig.....
Bara att bita ihop. Gav Flickan fika, köpte dito till mig och Pojken. Flickan bajsade. Det fanns vad jag kunde se inget skötrum i vänthallen, så OK, det var bara att dra fram alla attiraljer och hitta en ledig stol och se lagom oberörd ut. Iväg till toan, för att slänga blöja, någon måtta får det vara på vad jag kan med att göra, ville inte bara dumpa den i en papperskorg, så på med väska, jacka och allt och ner med Flickan i sjalen.
Jag fick prata med personalen om att jag behövde mera mat til Flickan ur min resväska, för jag hade minimalt med mig i handbagaget, pga säkerhetsföreskrifterna. Jag reste med fyra kollin och som tur var visste jag exakt var barnmatsburkarna låg och fick beskriva väskan noggrant. Satte mig ner och väntade på en som skulle ta mig till väskan. Flickan somnade. Bra. Men då blev Pojken kissnödig igen. Jag kunde inte gå därifrån, eftersom någon skulle hämta mig. Jag hade hört några andra prata svenska och sa till Pojken att han skulle välja någon, som såg snäll ut och hämta honom, så jag kunde be om hjälp med toagåendet. Men Pojken var för blyg för att fråga, så det blev inget och han blev mer och mer nödig och jag mer och mer stressad och såg våta kalsonger och byxor framför mig och inget ombyte hade jag. En femåring kissar ju vanligtvis inte ner sig när det finns toaletter överallt. Men jag hade inte räknat med att jag själv inte skulle kunna ta mig dit... Då äntligen kom de och sa att jag fick gå med och öppna min väska. Det gick snabbt och då kom det några stress-lättnadstårar från Pojken. Kort efter fick vi gå ombord. Rusade till toa direkt. Puh. Stackars liten, vad vi vuxna hittar på tokigheter.
På planet var det lite trångt med bebis i knäet och att äta och mata, men det gick i omgångar. Sedan både kräktes och bajsade (igen) Flickan, så det blev till att ta ett djupt andetag och byta i flygplansstolen. På vägen ner gjorde det så ont i Pojkens öron att han grät och han ville först inte ta nässpray, men när han till slut gjorde det blev han på gott humör och förundrad över hur snabbt det onda gick bort.
Min Pojke är så duktig och tålmodig och går att prata och resonera med, tack och lov. Många medaljer till honom! Han är så otroligt fin och snäll. Jag hade väl knappast gett mig på att ens försöka resa själv om han varit en vilde, men flera timmars försening kan sänka även den snällaste. Åh, han är så fin. Och Flickan är en lugn och nöjd bebis.
Inte så glamouröst att vara mamma, men äventyrligt nog kan det allt vara!
Mannen skulle jobba några dagar till och kom senare.
Jag hade förberett mig noggrant, praktiskt och mentalt. Flickan i bärsjal på min mage, rymlig ryggsäck, för att få plats med mat och fika för Flickan under flygresan, blöjor, ombyte etc och för att kunna stoppa ner oförutsedda tillskott. Båda händerna fria, för att kunna hjälpa Pojken och för att kunna ta av och på våra ytterkläder. Vi kom dit i tillräckligt god tid för att kunna checka in barnvagnen och att gå på toa. Det fanns ingenstans att lägga Flickan, så det blev en ny upplevelse att stå upp och kissa och att samtidigt ha 7 kilo hängande på framsidan och dessutom inte se vart jag siktade ;-) Det gick hur som helst bra.
När detta var gjort hörde jag att planet antagligen skulle bli försenat och någonting om en halvtimme. Kände svetten bryta fram - skulle vi bli en halvtimme försenade?? Hörde mig för hos personalen. Nej, om en halvtimme skulle vi få reda på HUR försenat planet skulle bli. Två och en halv timme visade det sig.....
Bara att bita ihop. Gav Flickan fika, köpte dito till mig och Pojken. Flickan bajsade. Det fanns vad jag kunde se inget skötrum i vänthallen, så OK, det var bara att dra fram alla attiraljer och hitta en ledig stol och se lagom oberörd ut. Iväg till toan, för att slänga blöja, någon måtta får det vara på vad jag kan med att göra, ville inte bara dumpa den i en papperskorg, så på med väska, jacka och allt och ner med Flickan i sjalen.
Jag fick prata med personalen om att jag behövde mera mat til Flickan ur min resväska, för jag hade minimalt med mig i handbagaget, pga säkerhetsföreskrifterna. Jag reste med fyra kollin och som tur var visste jag exakt var barnmatsburkarna låg och fick beskriva väskan noggrant. Satte mig ner och väntade på en som skulle ta mig till väskan. Flickan somnade. Bra. Men då blev Pojken kissnödig igen. Jag kunde inte gå därifrån, eftersom någon skulle hämta mig. Jag hade hört några andra prata svenska och sa till Pojken att han skulle välja någon, som såg snäll ut och hämta honom, så jag kunde be om hjälp med toagåendet. Men Pojken var för blyg för att fråga, så det blev inget och han blev mer och mer nödig och jag mer och mer stressad och såg våta kalsonger och byxor framför mig och inget ombyte hade jag. En femåring kissar ju vanligtvis inte ner sig när det finns toaletter överallt. Men jag hade inte räknat med att jag själv inte skulle kunna ta mig dit... Då äntligen kom de och sa att jag fick gå med och öppna min väska. Det gick snabbt och då kom det några stress-lättnadstårar från Pojken. Kort efter fick vi gå ombord. Rusade till toa direkt. Puh. Stackars liten, vad vi vuxna hittar på tokigheter.
På planet var det lite trångt med bebis i knäet och att äta och mata, men det gick i omgångar. Sedan både kräktes och bajsade (igen) Flickan, så det blev till att ta ett djupt andetag och byta i flygplansstolen. På vägen ner gjorde det så ont i Pojkens öron att han grät och han ville först inte ta nässpray, men när han till slut gjorde det blev han på gott humör och förundrad över hur snabbt det onda gick bort.
Min Pojke är så duktig och tålmodig och går att prata och resonera med, tack och lov. Många medaljer till honom! Han är så otroligt fin och snäll. Jag hade väl knappast gett mig på att ens försöka resa själv om han varit en vilde, men flera timmars försening kan sänka även den snällaste. Åh, han är så fin. Och Flickan är en lugn och nöjd bebis.
Inte så glamouröst att vara mamma, men äventyrligt nog kan det allt vara!
Kommentarer
Trackback
