Jag är sjuk....
...och det är sååå synd om mig. Ont överallt - i hela kroppen, huvudet, halsen. Jättesnuvig och rosslig i halsen. Usch, det är inte roligt alls. Här har jag gått hela vintern och klarat mig från infektioner och så trillar jag dit i MARS! Snyft. Orkar ingenting, inte ens plocka disk ur diskmaskinen, så högarna växer på diskbänken och skåpen gapar tomma. Orkar knappt plocka fram tallrikar och sådant ur maskinen när jag/vi ska äta. Barnen slänger leksaker omkring sig och jag hinner inte rensa i samma takt. Igår kväll lade jag och Flickan oss redan kl 18.30 och somnade och sedan sov vi i 11 timmar! Det var skönt. Vaknade någon gång mitt i av att jag frös och fick lägga en extra filt på mig, men sedan somnade jag snabbt om.
När jag vaknade igår, fredag, hade jag ont överallt och även i ett band över ansiktet. Tänkte genast på bihåleinflammation. Skulle jag försöka få en läkartid? Nej, det kändes lite tidigt. Men idag är det lördag och då kan det vara lite svårare att få träffa en läkare. Jag bestämde mig för att inte ringa. Jag vill inte komma till läkare och få höra att jag kommit för tidigt och att de inte kan ge mig något. Det är ju helt bortkastat. I Frankrike, däremot, hade jag i det här läget tvärtom fått höra: Men varför kommer du först nu? Du borde kommit tidigare. Alla svenskar jag träffade där nere sa samma sak. De gick till läkare så tidigt att de skämdes, men fick höra att de kom för sent. I Sverige ska man ha hunnit bli riktigt ordentligt sjuk för att anses ha rätt att nyttja vården. Och ändå lär vi ha fler läkare per invånare i Sverige än i Frankrike, men det är något allvarligt administrativt problem i Sverige, som gör att en massa läkartid slarvas bort på annat.
När jag vaknade igår, fredag, hade jag ont överallt och även i ett band över ansiktet. Tänkte genast på bihåleinflammation. Skulle jag försöka få en läkartid? Nej, det kändes lite tidigt. Men idag är det lördag och då kan det vara lite svårare att få träffa en läkare. Jag bestämde mig för att inte ringa. Jag vill inte komma till läkare och få höra att jag kommit för tidigt och att de inte kan ge mig något. Det är ju helt bortkastat. I Frankrike, däremot, hade jag i det här läget tvärtom fått höra: Men varför kommer du först nu? Du borde kommit tidigare. Alla svenskar jag träffade där nere sa samma sak. De gick till läkare så tidigt att de skämdes, men fick höra att de kom för sent. I Sverige ska man ha hunnit bli riktigt ordentligt sjuk för att anses ha rätt att nyttja vården. Och ändå lär vi ha fler läkare per invånare i Sverige än i Frankrike, men det är något allvarligt administrativt problem i Sverige, som gör att en massa läkartid slarvas bort på annat.
Kommentarer
Trackback
